Fortsättningen på förlossningen.

Som sagt, vid 21 så var jag öppen 10 cm, med Ulrica som bm och redo att få ut dig. Jag hade under hela förlossningen sagt att jag absolut inte ville snittas, om det gick att undvika. Jag tror att det finns en gräns för krystvärkar, att man som mest får ha det i 2 timmar, sen måste dom vidta åtgärder. I alla fall så var krystvärkarna igång och trycket man känner just då är helt jäkla sjukt, tror inget går att jämföra med den smärtan, jag försökte lyssna på Ulrica och trycka på när en värk kom osv. Efter ett tag var jag helt slut och bad om ett snitt istället, bad är väl en fin omskrivning för skrek hysteriskt. När du hade kommit ner ända i födelsekanalen så fick bm hela tiden skjuta bak en kant över ditt huvud vilket inte var så skönt alls. Till slut vid 22-ish så gjorde hon ett s.k medveten klipp för att jag inte skulle spricka och jag kan inte komma ihåg att det gjorde ont, men din pappa säger att jag skrek som en idiot just då. Ett par krystningar till och sen var du äntligen ute.

Min fina lilla tjej. Jag var så himla lättad över att det var över. Över var det ju verkligen inte...
Det är lite rörigt om vad som hände sen, men dom tog dig och kollade dina värden medan moderkakan kom ut, jag blev livrädd när bm sa att det var dags för att krysta ut den. I verkligheten drog hon lite i navelsträngen så ploppade den ut. Din pappa klippte för övrigt den men jag kommer inte riktigt ihåg när. Tyvärr syrsatte du dig inte alls som du skulle och dom tog iväg dig en stund till, medan jag blev undersökt. Jag blödde tydligen väldigt mycket pga att du slet med dig en del av livmodertappen så den behövde opereras. Samtidigt så kom dom tillbaka med dig och tvättade av dig, samt mätte och vägde dig. Min fina, stora flicka, 3880 g och 51 cm var du. Det kom en barnläkare upp och tittade på dig och det blev bestämt att du skulle ner till neo för att få andningshjälp medan jag opererades. Det var så himla hemskt att jag blev separerad från dig, samtidigt som jag ville att du skulle få all hjälp i hela världens så klart.
Vid denna tidpunkt blev jag lämnad själv i förlossningsrummet medan jag väntade på att någon från operation skulle hämta mig.

Första bilden på dig min skrutt.