Första tiden på sjukhuset.

...fortsättningen.

När jag vaknade från operationen ville jag inget hellre än att få träffa dig, men dom jävla mupparna på iva var tjafsiga så det tog sin lilla stund, men vid 5 ( tror jag) fick jag äntligen träffa dig igen. Då låg du hos pappa inne på ett akutrum på neo.

Trött pappa

Liten Lily med mask.

Du låg hela natten med den lilla masken på dig så du kunde andas ordentligt. Vi fick till slut ett eget rum och du bodde inne hos sköterskorna i ett annat rum. Under hela fredagen så var du borta från oss och jag och din pappa försökte sova lite, ringa runt till alla och berätta att du kommit men mest av allt oroade vi oss för dig! Vi kände oss jätteförvirrade och när jag inte kunde vara utan dig mer så kom dom in med dig i din lilla plastback och det var underbart. Tyvärr var vi himla förvirrade så när du skrek hela natten så fattade vi inte att det var för att du var hungrig. Jag hade dessutom så himla ont överallt. Rumpan, underlivet och brösten kändes som stora blödande sår ( vissa delar var väl kanske det också).

I plastbacken, med sänghimlen t.om.

På lördag fick vi stänga av alla telefoner för då skulle du övervakas ( puls och syresättning och nåt mer) så vi bara låg och tittade på dig hela dagen, allt såg bra ut och på söndagen fick vi lite mer information.

Du hade dålig apgar när du föddes ( dvs din andning var inte som den skulle), när dom tog iväg dig så  var det för att övervaka dig samt sätta på dig en mask som då ska "torka ut" lungorna ifall du fått fostervatten i lungorna. Vidare så gjorde dom en lungröntgen för att se hur lungorna såg ut och det såg eventuellt ut som om du hade lunginflammation. Samtidigt tog man odlingar från bla naveln för att se om det är bakteriellt. Dom satte även in antibiotika direkt som du fick via en infart i handen. Under söndagen blev det således bestämt att vi skulle flyttas till patienthotellet men komma tillbaka till neo kl 8, 16, 23 varje dag för mer antibiotika tills en läkare bestämt annat under veckan. Ungefär var 5:e dos så gick infarten på dig sönder. Så dom stack dig i händer, fötter, armar och i huvudet. Helt hemskt att se, men du var himla duktig flicka och sa inte så mycket.

Första mötet med morfar

Första mötet med morbror/gudfar

Första mötet med farmor

På måndag fick vi träffa läkare som förklarade läget och sa att vi skulle stanna till onsdag då du fått 5 dagar antibiotika och förhoppningsvis så skulle vi få komma hem då. Dock kom dina odlingar tillbaka på onsdag och du hade någon form av streptokocker i naveln så det blev bestämt att du skulle fortsätta få antibiotika till fredagkväll. Jisses vad ledsen jag blev då, som tur är fanns din fina pappa där som tröstade mig.
Så äntligen, på fredag, långfredag dessutom fick vi åka hem! Det var himla härligt att äntligen få ta hem dig vår lilla stumpa!