 |
| Här är du bara några minuter. 140410 |
 |
| 1 månad gammal. 140510 |
 |
| 2 månader. 140610 |
 |
| 3 månader. 140710 |
 |
| 4 månader. 140810 |
onsdag 20 augusti 2014
Månad för månad.
Första tiden på sjukhuset.
...fortsättningen.
När jag vaknade från operationen ville jag inget hellre än att få träffa dig, men dom jävla mupparna på iva var tjafsiga så det tog sin lilla stund, men vid 5 ( tror jag) fick jag äntligen träffa dig igen. Då låg du hos pappa inne på ett akutrum på neo.
Du låg hela natten med den lilla masken på dig så du kunde andas ordentligt. Vi fick till slut ett eget rum och du bodde inne hos sköterskorna i ett annat rum. Under hela fredagen så var du borta från oss och jag och din pappa försökte sova lite, ringa runt till alla och berätta att du kommit men mest av allt oroade vi oss för dig! Vi kände oss jätteförvirrade och när jag inte kunde vara utan dig mer så kom dom in med dig i din lilla plastback och det var underbart. Tyvärr var vi himla förvirrade så när du skrek hela natten så fattade vi inte att det var för att du var hungrig. Jag hade dessutom så himla ont överallt. Rumpan, underlivet och brösten kändes som stora blödande sår ( vissa delar var väl kanske det också).
När jag vaknade från operationen ville jag inget hellre än att få träffa dig, men dom jävla mupparna på iva var tjafsiga så det tog sin lilla stund, men vid 5 ( tror jag) fick jag äntligen träffa dig igen. Då låg du hos pappa inne på ett akutrum på neo.
 |
| Trött pappa |
 |
| Liten Lily med mask. |
Du låg hela natten med den lilla masken på dig så du kunde andas ordentligt. Vi fick till slut ett eget rum och du bodde inne hos sköterskorna i ett annat rum. Under hela fredagen så var du borta från oss och jag och din pappa försökte sova lite, ringa runt till alla och berätta att du kommit men mest av allt oroade vi oss för dig! Vi kände oss jätteförvirrade och när jag inte kunde vara utan dig mer så kom dom in med dig i din lilla plastback och det var underbart. Tyvärr var vi himla förvirrade så när du skrek hela natten så fattade vi inte att det var för att du var hungrig. Jag hade dessutom så himla ont överallt. Rumpan, underlivet och brösten kändes som stora blödande sår ( vissa delar var väl kanske det också).
 |
| I plastbacken, med sänghimlen t.om. |
På lördag fick vi stänga av alla telefoner för då skulle du övervakas ( puls och syresättning och nåt mer) så vi bara låg och tittade på dig hela dagen, allt såg bra ut och på söndagen fick vi lite mer information.
Du hade dålig apgar när du föddes ( dvs din andning var inte som den skulle), när dom tog iväg dig så var det för att övervaka dig samt sätta på dig en mask som då ska "torka ut" lungorna ifall du fått fostervatten i lungorna. Vidare så gjorde dom en lungröntgen för att se hur lungorna såg ut och det såg eventuellt ut som om du hade lunginflammation. Samtidigt tog man odlingar från bla naveln för att se om det är bakteriellt. Dom satte även in antibiotika direkt som du fick via en infart i handen. Under söndagen blev det således bestämt att vi skulle flyttas till patienthotellet men komma tillbaka till neo kl 8, 16, 23 varje dag för mer antibiotika tills en läkare bestämt annat under veckan. Ungefär var 5:e dos så gick infarten på dig sönder. Så dom stack dig i händer, fötter, armar och i huvudet. Helt hemskt att se, men du var himla duktig flicka och sa inte så mycket.
På måndag fick vi träffa läkare som förklarade läget och sa att vi skulle stanna till onsdag då du fått 5 dagar antibiotika och förhoppningsvis så skulle vi få komma hem då. Dock kom dina odlingar tillbaka på onsdag och du hade någon form av streptokocker i naveln så det blev bestämt att du skulle fortsätta få antibiotika till fredagkväll. Jisses vad ledsen jag blev då, som tur är fanns din fina pappa där som tröstade mig.
Så äntligen, på fredag, långfredag dessutom fick vi åka hem! Det var himla härligt att äntligen få ta hem dig vår lilla stumpa!
 |
| Första mötet med morfar |
 |
| Första mötet med morbror/gudfar |
 |
| Första mötet med farmor |
På måndag fick vi träffa läkare som förklarade läget och sa att vi skulle stanna till onsdag då du fått 5 dagar antibiotika och förhoppningsvis så skulle vi få komma hem då. Dock kom dina odlingar tillbaka på onsdag och du hade någon form av streptokocker i naveln så det blev bestämt att du skulle fortsätta få antibiotika till fredagkväll. Jisses vad ledsen jag blev då, som tur är fanns din fina pappa där som tröstade mig.
Så äntligen, på fredag, långfredag dessutom fick vi åka hem! Det var himla härligt att äntligen få ta hem dig vår lilla stumpa!
torsdag 7 augusti 2014
Fortsättningen på förlossningen.
Som sagt, vid 21 så var jag öppen 10 cm, med Ulrica som bm och redo att få ut dig. Jag hade under hela förlossningen sagt att jag absolut inte ville snittas, om det gick att undvika. Jag tror att det finns en gräns för krystvärkar, att man som mest får ha det i 2 timmar, sen måste dom vidta åtgärder. I alla fall så var krystvärkarna igång och trycket man känner just då är helt jäkla sjukt, tror inget går att jämföra med den smärtan, jag försökte lyssna på Ulrica och trycka på när en värk kom osv. Efter ett tag var jag helt slut och bad om ett snitt istället, bad är väl en fin omskrivning för skrek hysteriskt. När du hade kommit ner ända i födelsekanalen så fick bm hela tiden skjuta bak en kant över ditt huvud vilket inte var så skönt alls. Till slut vid 22-ish så gjorde hon ett s.k medveten klipp för att jag inte skulle spricka och jag kan inte komma ihåg att det gjorde ont, men din pappa säger att jag skrek som en idiot just då. Ett par krystningar till och sen var du äntligen ute.
Min fina lilla tjej. Jag var så himla lättad över att det var över. Över var det ju verkligen inte...
Det är lite rörigt om vad som hände sen, men dom tog dig och kollade dina värden medan moderkakan kom ut, jag blev livrädd när bm sa att det var dags för att krysta ut den. I verkligheten drog hon lite i navelsträngen så ploppade den ut. Din pappa klippte för övrigt den men jag kommer inte riktigt ihåg när. Tyvärr syrsatte du dig inte alls som du skulle och dom tog iväg dig en stund till, medan jag blev undersökt. Jag blödde tydligen väldigt mycket pga att du slet med dig en del av livmodertappen så den behövde opereras. Samtidigt så kom dom tillbaka med dig och tvättade av dig, samt mätte och vägde dig. Min fina, stora flicka, 3880 g och 51 cm var du. Det kom en barnläkare upp och tittade på dig och det blev bestämt att du skulle ner till neo för att få andningshjälp medan jag opererades. Det var så himla hemskt att jag blev separerad från dig, samtidigt som jag ville att du skulle få all hjälp i hela världens så klart.
Vid denna tidpunkt blev jag lämnad själv i förlossningsrummet medan jag väntade på att någon från operation skulle hämta mig.
Min fina lilla tjej. Jag var så himla lättad över att det var över. Över var det ju verkligen inte...
Det är lite rörigt om vad som hände sen, men dom tog dig och kollade dina värden medan moderkakan kom ut, jag blev livrädd när bm sa att det var dags för att krysta ut den. I verkligheten drog hon lite i navelsträngen så ploppade den ut. Din pappa klippte för övrigt den men jag kommer inte riktigt ihåg när. Tyvärr syrsatte du dig inte alls som du skulle och dom tog iväg dig en stund till, medan jag blev undersökt. Jag blödde tydligen väldigt mycket pga att du slet med dig en del av livmodertappen så den behövde opereras. Samtidigt så kom dom tillbaka med dig och tvättade av dig, samt mätte och vägde dig. Min fina, stora flicka, 3880 g och 51 cm var du. Det kom en barnläkare upp och tittade på dig och det blev bestämt att du skulle ner till neo för att få andningshjälp medan jag opererades. Det var så himla hemskt att jag blev separerad från dig, samtidigt som jag ville att du skulle få all hjälp i hela världens så klart.
Vid denna tidpunkt blev jag lämnad själv i förlossningsrummet medan jag väntade på att någon från operation skulle hämta mig.
 |
| Första bilden på dig min skrutt. |
onsdag 6 augusti 2014
Doppresenter
Lära-Gå-Vagn
Littlephantgrejer
Elodie Details "apple of my eye" grejer
Dalahäst med namn etc.
Pabobo nattlampa
Ryggsäck, kåken alt. skip hop
Kläder storlek 80
Träleksaker
Fårskinn
Astrid Lindgren böcker
barnfotografering
Littlephantgrejer
Elodie Details "apple of my eye" grejer
Dalahäst med namn etc.
Pabobo nattlampa
Ryggsäck, kåken alt. skip hop
Kläder storlek 80
Träleksaker
Fårskinn
Astrid Lindgren böcker
barnfotografering
Hur det gick till...
På kvällen den 9:e så gick slemproppen och jag ringde din pappa för att berätta. Han jobbade natt så klart. Efter en stund fick jag en liten blödning och ringde då igen din pappa för att be honom komma hem då jag misstänkte att det kanske kunde vara så att du var på väg ut till oss. Förvisso inte än på många timmar men jag ville ändå ha din pappa hemma.
Så här avlöpte det telefon samtalet:
Thomas: -Hallå.
Jag: -Hej, du får nog kanske komma hem nu ( hör i bakgrunden hur hans kollega säger " mitt i maten ringde hon")
T: -Vad är det dåre?
J:- Ja, vad tror du?
Jag tror din pappa blev lite chockad över att det var på gång men jag försökte förklara att han kunde ta sin tid, det var inte bråttom och vi skulle inte åka in ännu.
5 minuter senare rusar han in med jackan på och frågar om vi ska åka. :) Klockan är ca 01 och jag hade börjat få värkar, men inget regelbundet. Din pappa lugnade ner sig och jag ringde in till förlossningen som sa det jag trodde "sov, ät, vila, bada". Vi la oss i sängen tillsammans och försökte ta oss igenom värkar och samtidigt klocka det hela. Jag tror vi sov ca 1 timme mellan 4 och 5 men sen gjorde det för ont. Vid 6 var det hyfsat regelbundet och jag hade riktigt ont och ringde igen in till förlossningen och pratade med Ulrika ( samma barnmorska som jag pratade med tidigare) som sa åt mig att komma in. Jag fick lite kalla fötter när vi faktiskt fick komma in så jag drällde runt lite, tog en dusch ( som jag halvskrek mig igenom av smärta). Vi satt oss till slut i bilen vid 7.30 och jag grät mig igenom bilfärden för det gjorde så ont.
Klockan 8 stod vi utanför förlossningen och jag grät av smärta och vi blev inskrivna direkt av barnmorskan Frida.
Frida satte på såna här CTG-grejer på magen där dom ganska snabbt såg att du hade alldeles för hög puls, du var antagligen alldeles stressad av att jag hade så ont. Vid undersökningen visade det sig att jag bara var öppen 1 cm. Vilken var en sån himla besvikelse då jag hade så sanslöst ont och kunde inte förstå hur jag skulle ta mig igenom 10 cm till ( dom säger att 1 cm/ timme är normalt). Frida konsulterade med någon lite och föreslog sen att jag skulle få epidural redan för att lugna mig och dig. Jag var mycket tveksam då jag var rädd för nålen i armen ( helt ologiskt så här i efterhand). Den där jefla lustgasen som alla höjer till skyarna var det värsta jag varit med om! Usch! Jag blev yr och illamående av den så den fick vara. Sagt och gjort, läkaren kom och klockan 9 hade jag fått epidural. Läkaren skämtade ( jag förstod inte det) om att jag var inne väldigt tidigt och frågade om jag inte ville åka hem och jag frågade Frida gråtandes om jag borde åka hem istället och hon sa då att vi absolut skulle stanna.
Mellan klockan 9 och 13 var dom bästa timmarna på länge, jag var uppe och gick, kissade, drack festis i massor och mådde toppen.
Kl 13 var det skiftbyte och vad jag tycker en asdryg BM tog över. Jag mådde vid denna punkt fortfarande toppen och sa till bm ( kommer inte ens ihåg vad hon hette) att jag var öppen för all smärtlindring och alla olika ställningar man kan föda i, hon svarade mig " toppen, då ska vi nog komma bra överens".
Strax efter detta så var epiduralen slut och dom skulle då ge mig en ny dos, tyvärr tog aldrig detta och jag kommer ihåg dom resterande 6-7 timmarna som i ett töcken. Jag ska leta på min förlossningsjournal sen så jag kan kolla på riktigt vad som hände.
Jag hade så ont och jag klev inte upp ur sängen mer, jag vet att jag vid ett tillfälle försökte stå på knäna, lutandes över sängkanten. Men det gick inte alls, jag bara skrek rakt ut och ville lägga mig ner igen. Det kändes som om jag var konstant bajsnödig och det lyssnade inte bm på så till slut sa jag att jag skulle bajsa på henne, vilket jag också gjorde typ 4 ggr. Jag borde fått ett lavemang tycker jag så här i efterhand.
Efter man får epiduralen så kan värkarbetet avstanna så man brukar få värkstimulerande och sen även ta hål på vattnet vilket hon gjorde. Det kändes verkligen som om proppen drog ur. Det var så jäkla skönt på nåt konstigt sätt.
Barnmorskan ville att jag skulle använda mig av lustgasen vilket jag inte var så himla på att göra, dels för jag mådde dåligt av den men sen även för att man har en till grej runt halsen som "suger" ut all överflödig gas och den var så jävla irriterande. Till slut fick jag lov av barnmorskan att ta bort den och då utbrast jag "äntligen är jag av med jävla Jörgen"! I min dimma av smärta så döpte jag den där grejen till Jörgen och allt var hans fel. Knäppt, jag vet :)
Thomas fick veta att han levde under denna tid, jag skrek och slet i honom en hel del. Han hade helt såriga händer efteråt för jag rev honom så mycket. Vid ett tillfälle så slet jag honom i kragen och frågade varför han lät dom göra illa mig så, varför han inte gjorde något åt saken. Jag frågade även bm varför hon inte gjorde något varpå hon svarade "vad vill du att jag ska göra?". Vi funkade verkligen inte ihop känner jag, hon lyssnade inte på mig och jag lyssnade inte på henne. Jag skrek en gång att jag ville ta livet av mig, då blev hon arg och sa att så säger man inte! Hon höll även fast lustgasen över mitt ansikte för att visa hur man gör och jag höll på att svimma av av det, jag ville inte ha den alls.
Det gick inte så värst snabbt att öppna mig så varje gång hon undersökte mig så ville jag veta hur öppen jag var och hon ville inte riktigt berätta för jag blev så himla besviken hela tiden.
Vid 20-21 någon gång så var jag öppen 9 cm ( tror jag) och då sa jag att jag tänkte minsann börja krysta och det fick jag då. Lyckan var total, förutom att det inte hjälpte ett skvatt.
klockan 21 var det skift byte och underbara Ulrica tog över, jag var då öppen 10 cm och det var bara att köra. HELVETE vad ont det väl gjorde att få krystvärkar!!!!
Fortsättning följer.
Så här avlöpte det telefon samtalet:
Thomas: -Hallå.
Jag: -Hej, du får nog kanske komma hem nu ( hör i bakgrunden hur hans kollega säger " mitt i maten ringde hon")
T: -Vad är det dåre?
J:- Ja, vad tror du?
Jag tror din pappa blev lite chockad över att det var på gång men jag försökte förklara att han kunde ta sin tid, det var inte bråttom och vi skulle inte åka in ännu.
5 minuter senare rusar han in med jackan på och frågar om vi ska åka. :) Klockan är ca 01 och jag hade börjat få värkar, men inget regelbundet. Din pappa lugnade ner sig och jag ringde in till förlossningen som sa det jag trodde "sov, ät, vila, bada". Vi la oss i sängen tillsammans och försökte ta oss igenom värkar och samtidigt klocka det hela. Jag tror vi sov ca 1 timme mellan 4 och 5 men sen gjorde det för ont. Vid 6 var det hyfsat regelbundet och jag hade riktigt ont och ringde igen in till förlossningen och pratade med Ulrika ( samma barnmorska som jag pratade med tidigare) som sa åt mig att komma in. Jag fick lite kalla fötter när vi faktiskt fick komma in så jag drällde runt lite, tog en dusch ( som jag halvskrek mig igenom av smärta). Vi satt oss till slut i bilen vid 7.30 och jag grät mig igenom bilfärden för det gjorde så ont.
Klockan 8 stod vi utanför förlossningen och jag grät av smärta och vi blev inskrivna direkt av barnmorskan Frida.
Frida satte på såna här CTG-grejer på magen där dom ganska snabbt såg att du hade alldeles för hög puls, du var antagligen alldeles stressad av att jag hade så ont. Vid undersökningen visade det sig att jag bara var öppen 1 cm. Vilken var en sån himla besvikelse då jag hade så sanslöst ont och kunde inte förstå hur jag skulle ta mig igenom 10 cm till ( dom säger att 1 cm/ timme är normalt). Frida konsulterade med någon lite och föreslog sen att jag skulle få epidural redan för att lugna mig och dig. Jag var mycket tveksam då jag var rädd för nålen i armen ( helt ologiskt så här i efterhand). Den där jefla lustgasen som alla höjer till skyarna var det värsta jag varit med om! Usch! Jag blev yr och illamående av den så den fick vara. Sagt och gjort, läkaren kom och klockan 9 hade jag fått epidural. Läkaren skämtade ( jag förstod inte det) om att jag var inne väldigt tidigt och frågade om jag inte ville åka hem och jag frågade Frida gråtandes om jag borde åka hem istället och hon sa då att vi absolut skulle stanna.
Mellan klockan 9 och 13 var dom bästa timmarna på länge, jag var uppe och gick, kissade, drack festis i massor och mådde toppen.
Kl 13 var det skiftbyte och vad jag tycker en asdryg BM tog över. Jag mådde vid denna punkt fortfarande toppen och sa till bm ( kommer inte ens ihåg vad hon hette) att jag var öppen för all smärtlindring och alla olika ställningar man kan föda i, hon svarade mig " toppen, då ska vi nog komma bra överens".
Strax efter detta så var epiduralen slut och dom skulle då ge mig en ny dos, tyvärr tog aldrig detta och jag kommer ihåg dom resterande 6-7 timmarna som i ett töcken. Jag ska leta på min förlossningsjournal sen så jag kan kolla på riktigt vad som hände.
Jag hade så ont och jag klev inte upp ur sängen mer, jag vet att jag vid ett tillfälle försökte stå på knäna, lutandes över sängkanten. Men det gick inte alls, jag bara skrek rakt ut och ville lägga mig ner igen. Det kändes som om jag var konstant bajsnödig och det lyssnade inte bm på så till slut sa jag att jag skulle bajsa på henne, vilket jag också gjorde typ 4 ggr. Jag borde fått ett lavemang tycker jag så här i efterhand.
Efter man får epiduralen så kan värkarbetet avstanna så man brukar få värkstimulerande och sen även ta hål på vattnet vilket hon gjorde. Det kändes verkligen som om proppen drog ur. Det var så jäkla skönt på nåt konstigt sätt.
Barnmorskan ville att jag skulle använda mig av lustgasen vilket jag inte var så himla på att göra, dels för jag mådde dåligt av den men sen även för att man har en till grej runt halsen som "suger" ut all överflödig gas och den var så jävla irriterande. Till slut fick jag lov av barnmorskan att ta bort den och då utbrast jag "äntligen är jag av med jävla Jörgen"! I min dimma av smärta så döpte jag den där grejen till Jörgen och allt var hans fel. Knäppt, jag vet :)
Thomas fick veta att han levde under denna tid, jag skrek och slet i honom en hel del. Han hade helt såriga händer efteråt för jag rev honom så mycket. Vid ett tillfälle så slet jag honom i kragen och frågade varför han lät dom göra illa mig så, varför han inte gjorde något åt saken. Jag frågade även bm varför hon inte gjorde något varpå hon svarade "vad vill du att jag ska göra?". Vi funkade verkligen inte ihop känner jag, hon lyssnade inte på mig och jag lyssnade inte på henne. Jag skrek en gång att jag ville ta livet av mig, då blev hon arg och sa att så säger man inte! Hon höll även fast lustgasen över mitt ansikte för att visa hur man gör och jag höll på att svimma av av det, jag ville inte ha den alls.
Det gick inte så värst snabbt att öppna mig så varje gång hon undersökte mig så ville jag veta hur öppen jag var och hon ville inte riktigt berätta för jag blev så himla besviken hela tiden.
Vid 20-21 någon gång så var jag öppen 9 cm ( tror jag) och då sa jag att jag tänkte minsann börja krysta och det fick jag då. Lyckan var total, förutom att det inte hjälpte ett skvatt.
klockan 21 var det skift byte och underbara Ulrica tog över, jag var då öppen 10 cm och det var bara att köra. HELVETE vad ont det väl gjorde att få krystvärkar!!!!
Fortsättning följer.
 |
| Med CTG på magen. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)