30 dagar kvar.

Plus eventuellt 14 dagar till….. Maaaay Gaaaad, hur ska jag orka vänta så länge?

Dagarna består av ett evigt väntande. Jag har liksom svårt att fokusera på något annat än att lilla du ska komma ut snart. Det är så mycket jag vill gnälla över men jag är samtidigt så jäkla tacksam för dig att jag knappt vågar, tänk om något går fel bara för att jag gnäller?

Mitt psyke är kanske inte helt intakt, jag går helt upp i negativa tankar och glömmer att fokusera på allt bra jag har i livet och allt bra som komma skall.. Men jag försöker inte gräva ner mig allt för mycket.

Nu ska jag fortsätta hetsäta pringles, ice tea och butterfinger tills din pappa kommer hem.